Netatmo Smart Kolmonoxidvarnare

Netatmos nya kolmonoxidvarnare är väldesignat och har lång batteritid, men ligger lite utanför de områden som företaget är känt för.

CO eller kolmonoxid är en flyktig, luktfri och otroligt lömsk mördare som är extra viktig att vara uppmärksam på om du har en kamin eller öppen  spis hemma. Netatmos nya Smart kolmonoxidvarnare vänder sig framför allt till personer som till exempel har braskamin eller en gas- eller olje-panna hemma. Om det blir fel på en sådan enhet kan det bildas kolmonoxid som kan nå hälsofarliga och till och med dödliga mängder.

Precis som vanliga kolmonoxidlarm varnar den om mängden CO är för hög genom att den inbyggda sirenen tjuter. Det gör den med 85 decibel. Vårt test visade att larmets ljudnivå motsvarar en brandvarnare, så du lär vakna av den. Dessutom går det att installera Netatmos app Home + Security och lägga till kolmonoxidlarmet i den. Det är dock inte samma app som företaget använder för sina väderstationer, så du får inte mycket nytta av de smarta funktionerna eftersom larmet inte visar aktuella CO-nivåer som till exempel företagets väderstation gör.

Larmet ansluter inte dagligen till det trådlösa nätverket, vilket innebär att det inbyggda batteriet håller i tio år utan att du behöver byta eller ladda det. Därför måste det spara energi. Appens enda funktion är att meddela  dig om CO-nivån är för hög och då tjuter sirenen. Om du är hemma lär du upptäcka larmet utan att ta fram mobilen, men det är självklart smart om du till exempel sitter på jobbet när larmet går.

Tanken med att ha tio års batteritid är att en CO-mätares sensor bara har en livslängd på cirka tio år innan den blir för oprecis. Det är ju egentligen bra tänkt och ser till att du slänger larmet efter tio år, eftersom batteriet inte går att byta ut.

Under vår testperiod hade vi inga problem med CO-nivån och fick därmed inga larm. Om du kan leva utan att få ett meddelande i mobilen finns det dock billigare kolmonoxidlarm på marknaden.

+ Lång batteritid

– Dyr

– Få smarta möjligheter

Conclusion